Och allt som hände i slutet.
Ville bara säga tack. Men innan jag säger det så vill jag säga lite andra saker. Inte så mycket, och inte så märkvärdigt, men bara så att det blir ett avslut.
Sista tiden i Miami bodde jag på ett annat hostel, eftersom att jag hade bokat den första hostel-vistelsen tre nätter för lite och det sedan var fullbokat. Det andra hostellet var helt okej, men liksom alla andra ställen i hela Miami Beach spelades det så hög musik att man knappt kunde tänka. Bara det att de spelade till klockan fem på morgonen, och lika högt som tidigare på kvällen. Det gjorde att nattsömnen blev väldigt störd.
Gjorde inget speciellt de sista dagarna, solade och badade och läste. På måndagen började resan tillbaka med tåg tidigt på morgonen till Orlando. På tåget satt tre svenska tjejer bredvid mig, det var trevligt och vi pratade lite. Anlände vid tolv-tiden i Orlando, åkte till hotellet (för övrigt samma hotell som jag bodde på den första natten jag spenderade där innan jag åkte till San Francisco). Fick exakt samma rum som vid förra vistelsen. Gick och köpte kinamat och sedan promenerade jag till Kyle's Bikeshop där jag hämtade min cykel. Cyklade tillbaka till hotellet och insåg hur kul det var att cykla, för första gången på några veckor.
På kvällen packade jag och mirakulöst nog lyckades jag få plats med allt i en cykelväska och i min stora ryggsäck.
På tisdagen var dagen jag efter nästan tre månaders tid skulle återvända till Sverige. Jag hade köpt en cykelkartong på Amtrak-stationen (tågstationen) och packade in cykeln så gott jag kunde, checkade in mina väskor och ja. Satte mig på flygplatsen och flög iväg. Flygresan varade i åtta timmar, jag såg på två filmer; Bridesmaids och Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1. Jag sov absolut ingenting, och när klockan var ungefär två på natten i USA serverades vi frukost, eftersom att klockan var sju lokal tid. Kom fram klockan åtta på morgonen, och på flygplatsen hade Maria min gudmor och Joe kommit för att hjälpa mig eftersom att jag var tvungen att checka ut allt och ta mig från Gatwick till Heathrow. Väldigt snällt av dom, har ingen aning hur det hade gått om dom inte hjälpt mig! Tur var också att Joe hade en skåpbil, som rymde min stora cykelkartong.
Vi åkte till ett litet fik vid en park och åt soppa och bagels och sedan körde dom mig till Heathrow. Hade ungefär fem, sex timmar att slå ihjäl på flygplatsen, och att jag var oerhört trött efter att ha sovit väldigt lite de senaste dygnen hjälpte inte precis. Höll nästan på att somna sittandes på en bänk, vilket nog aldrig har hänt förut. Eller jo, en gång för längesedan somnade jag ståendes. Vaknade givetvis någon sekund efter det, när jag kände att jag började falla framåt. Lite annan rolig kuriosa är att det längsta jag varit vaken är 38 timmar, och att det längsta jag sovit är 19 timmar. Det var efter nattjobb i Oslo.
Nu kom jag in på ett sidospår, men hur som helst, åkte från London vid kvart över fyra och kom till Göteborg klockan halv sju lokal tid. Det var en oerhörd lättnad att stiga av planet och att ha överlevt. Inte bara flygresan, men allt annat också. På flygplatsen väntade mamma, min kusin Danielle och hennes valp Charlie, min moster AnnSofi och min mormor Mimmi. Det var så himla kul att träffa dom igen!
På vägen hem åkte jag och mamma förbi 4-gott och köpte lösgodis (har saknat det), och sedan åkte vi hem och åt god middag bestående av fläskfilé i god sås och ris. Har inte ens orkat räkna ut hur många timmar i sträck jag var vaken, men det var väldigt många i alla fall. Sov oerhört skönt den natten, i min egen efterlängtade säng med mitt duntäcke. Det har jag också saknat.
Okej, det blev inte så kort ändå. Och nu har jag inte tid för tack-inlägget jag tänkte skriva, tar det imorgon. Tänkte också försöka slänga in några sista bilder för de intresserade. Så titta gärna in de närmsta dagarna!
Miami Beach.
Just nu är jag på Starbucks i Miami Beach, Florida. Här spelas också hög musik, men det funkar. Förstår inte grejen med den väldigt höga musiken, vill kunna lyssna på min egen musik ju (Håkan mest. Fast lyssnar faktiskt på en del annat också, även fast det inte verkar så).
Innan jag lämnade San Francisco i lördags förra veckan så passade jag på att åka de berömda spårvagnarna, eller Cable Cars, som de kallas. Ren livsfara, skulle jag vilja kalla dom. Jag åt crepes med jordgubbar, nutella och grädde på ett café som spelade femtiotalsmusik, tog bussen till Ocean Beach, men ingen surftävling då heller. På kvällen tog jag mig till flygplatsen där mitt plan till Miami lyfte klockan kvart i elva på kvällen. Lyckades inte sova någonting av de fyra timmarna planet var i luften. Bytte plan i Detroit, och jag har märkt att ju mer jag flyger, ju mer flygrädd verkar jag bli. Inte så att jag inte kan flyga, men jag tycker att det är obehagligt. Det är bara så onaturligt att befinna sig tusentals meter upp i luften. Det är inget normalt tillstånd.
Kom fram till Miami vid tolv-tiden på dagen lokal tid. I San Francisco hade det börjat kännas lite höstkyligt när jag åkte, men här är det antagligen sommar året runt. Väldigt hög luftfuktighet och ungefär 27 grader.
Var ungefär dödstrött, gick och lade mig klockan nio på kvällen och sov i tretton timmar. Helt okryddat.
Hostellet är bra, det är hyfsat fräscht och det bästa av allt måste vara att frukost, lunch och middag är gratis. Det är också förvånansvärt god mat. Är rätt barskrapad för tillfället så det är ju ett pluss. Har mest legat på stranden, solat och badat. Det är jättevarmt i vattnet, och stora vågor. I hemlighet är jag lite rädd för hajar. Men det finns hajnät, så det är nog lugnt.
I mitt rum bor en ryska som ser ut som ett penntroll (förlåt. Vill absolut inte vara elak, men hon gör faktiskt det. Det är bara ett konstaterande), två australienskor och två spansktalande tjejer. De spansktalande tjejerna har jag endast sett en gång, på natten. Nu har dom försvunnit, liksom australienskorna som jag blev vän med. Dom hette Chenelle och Monique och var jättetrevliga. Har spenderat de tre senaste dagarna i deras sällskap, men idag for dom vidare till Orlando.
Min mor tjatar om bilder varje dag. Idag blir det inga bilder. Förlåt. Men det tar så lång tid att ladda upp dem. Är hemma om fem dagar, men ska försöka lägga in lite bilder innan dess.
Tretton dagar kvar.
De senaste dagarna har jag bland annat besökt Alcatraz, det var väldigt spännande. När man kom till ön fick man en slags bandspelare med hörlurar där gamla fångar och fångvaktare guidade runt en. Man fick höra om rymningar, se hela byggnaden med alla celler, matsalen, och så vidare.
Jag har hyrt cykel och cyklat till Golden Gate Bron, som är lika fin i verkligheten som man tror. Cykeln var dock väldigt dålig och det kändes väldigt konstigt att cykla på den när man är van vid touringmodellen. Kunde knappt cykla i 10 km/h. Det kändes lite pinsamt när en massa träningscyklister körde om en med fyrdubbla hastigheten nästan. Fast ja, jag förväntade mig inte direkt något mer av en uthyrningscykel, så jag klagar inte. Det är mer ett konstaterande.
Har besökt Haight Street, som är en känd gata här i San Francisco där alla hippies håller till. Eller de som finns kvar, kan tänka mig att det var mer på 70-talet. Har promenerat i många timmar sammanlagt, och när jag inte orkar gå längre så tar jag bussen, men det är ett förvirrande system så jag undviker helst det. De har inga tidtabeller och ingenstans där man kan se vilken hållplats bussarna går till. Saknar Västtrafik, trodde nog aldrig att jag skulle säga det.
Igår besökte jag Golden Gate Park, väldigt fin natur med små vattenfall, sjöar och stora träd. Såg tre stycken bisonoxar/buffeldjur (tror att det är samma sak?) i en stor inhägnad. Jag har också varit på bio, såg In Time som var rätt dålig faktiskt.
Idag har det varit lite småkallt och regnigt, så jag har inte gjort något speciellt. Åt en god lunch bestående av kycklingburgare och sötpotatis-pommes frites. Just nu sitter jag på Starbucks och kollar på Uppdrag Granskning och Debatt på svtplay.
Hoppas i alla fall på bra väder imorgon. Då ska jag till stranden och kolla på surftävling. På lördag beger jag mig mot Miami, ska bli skönt med sol innan jag åker hem. Det är bara tretton dagar tills jag befinner mig på svensk mark igen, väldigt skönt. Ser fram emot att komma hem.
