Tack.
Tack till alla som har kommenterat här på bloggen. Som har skrivit stöttande och peppande, det har definitivt fått saker att kännas lite lättare då. Och tack till alla som har läst.
Tack till alla som visade hur otroligt gästvänliga amerikaner kan vara, som inte tvekade på att ta med tre okända människor in till sitt hem. Tack Nicole och hennes familj, Brian i Hillsborough som räddade oss från orkanen, snälla Cathy och George som inte kunde dykt upp lägligare i det mest ruggiga vädret, Robin och Aric, Andy, Matthew, Remy, Michelle och alla deras vänner i Richmond, cykelfantasterna Pam och Dave i South Mills, Robert och Valerie i Kitty Hawk, och deras son Evan och hans rumskompisar i Wilmington. Och den tyska kvinnan som lät mig bo och äta gratis på hennes lilla hotell i Engelhard, jättetack till dig!
Tack till poliserna som hjälpte oss i reservatet i Watchung och som bjöd oss på frukost, till brandmännen i Reisterstown som lät oss sova på deras brandstation, till en annan brandmans bror som lät oss tälta i hans trädgård.
Tack till killen som gav mig sin choklad och sitt vatten när jag var ledsen över att min cykel blivit stulen. Tack till James som hjälpte mig med min punktering.
Tack till Adam på Bicycle Pro Shop i D.C där jag köpte min cykel och andra användbara grejer. Jag fick jättebra hjälp och nedsatt pris på allt.
Vill också nämna Cykel City, som ligger på Övre Husargatan i Göteborg, där jag köpte min fina cykel som ju sedan blev stulen. En otroligt bra cykel, var jättenöjd med den. Tack för ypperlig service!
Till alla de som på något sätt har hjälpt oss och mig under resan. Med vägbeskrivning och allt annat. Jag har pratat med sjukt mycket människor som undrat vad jag/vi hållt på med, och många har varit väldigt hjälpsamma.
Trots att vi inte var överrens mot slutet så vill jag ändå tacka Sofie och Betty för månaden vi tillbringade tillsammans. I skrivande stund är jag absolut inte arg eller något över det som hände, det var väl mest för stunden det kändes jobbigt. Vill bara säga att jag inte ångrar någonting och jag är väldigt glad att jag tog chansen och åkte till USA. Den första månaden i USA kan ha varit en av de bästa i mitt liv, en fantastisk upplevelse. Jag hade jätteroligt.
Främst vill jag tacka mina föräldrar. För att de båda har ställt upp till hundra procent. Hade förmodligen inte kommit iväg utan dem. Min mamma för att hon ställde upp och träningscyklade med mig innan resan, och min pappa för att han lade ner otaliga timmars research på alltifrån vilken cykel som var lämplig att köpa till vad man ska tänka på när man ger sig ut på en cykelresa. Han spenderade otroligt många timmar för att ta reda på allt nödvändigt. Eftersom att jag var för lat för att själv göra det (även om jag givetvis gjorde en del research också, bara inte lika mycket). Men han gjorde det frivilligt, jag behövde inte ens fråga. Och med allt annat dom hjälp mig med.
Det var allt för nu. Är ju inte så där jättebra på att hålla vad jag lovar angående blogginlägg, men kanske skriver jag mer i den här bloggen. Kanske lägger jag in lite bilder. Titta in om ni vill. Om någon månad eller så. Vill inte lova för mycket. Tack för att ni följt min blogg i alla fall. Det har varit en jäkla resa.
Och allt som hände i slutet.
Ville bara säga tack. Men innan jag säger det så vill jag säga lite andra saker. Inte så mycket, och inte så märkvärdigt, men bara så att det blir ett avslut.
Sista tiden i Miami bodde jag på ett annat hostel, eftersom att jag hade bokat den första hostel-vistelsen tre nätter för lite och det sedan var fullbokat. Det andra hostellet var helt okej, men liksom alla andra ställen i hela Miami Beach spelades det så hög musik att man knappt kunde tänka. Bara det att de spelade till klockan fem på morgonen, och lika högt som tidigare på kvällen. Det gjorde att nattsömnen blev väldigt störd.
Gjorde inget speciellt de sista dagarna, solade och badade och läste. På måndagen började resan tillbaka med tåg tidigt på morgonen till Orlando. På tåget satt tre svenska tjejer bredvid mig, det var trevligt och vi pratade lite. Anlände vid tolv-tiden i Orlando, åkte till hotellet (för övrigt samma hotell som jag bodde på den första natten jag spenderade där innan jag åkte till San Francisco). Fick exakt samma rum som vid förra vistelsen. Gick och köpte kinamat och sedan promenerade jag till Kyle's Bikeshop där jag hämtade min cykel. Cyklade tillbaka till hotellet och insåg hur kul det var att cykla, för första gången på några veckor.
På kvällen packade jag och mirakulöst nog lyckades jag få plats med allt i en cykelväska och i min stora ryggsäck.
På tisdagen var dagen jag efter nästan tre månaders tid skulle återvända till Sverige. Jag hade köpt en cykelkartong på Amtrak-stationen (tågstationen) och packade in cykeln så gott jag kunde, checkade in mina väskor och ja. Satte mig på flygplatsen och flög iväg. Flygresan varade i åtta timmar, jag såg på två filmer; Bridesmaids och Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1. Jag sov absolut ingenting, och när klockan var ungefär två på natten i USA serverades vi frukost, eftersom att klockan var sju lokal tid. Kom fram klockan åtta på morgonen, och på flygplatsen hade Maria min gudmor och Joe kommit för att hjälpa mig eftersom att jag var tvungen att checka ut allt och ta mig från Gatwick till Heathrow. Väldigt snällt av dom, har ingen aning hur det hade gått om dom inte hjälpt mig! Tur var också att Joe hade en skåpbil, som rymde min stora cykelkartong.
Vi åkte till ett litet fik vid en park och åt soppa och bagels och sedan körde dom mig till Heathrow. Hade ungefär fem, sex timmar att slå ihjäl på flygplatsen, och att jag var oerhört trött efter att ha sovit väldigt lite de senaste dygnen hjälpte inte precis. Höll nästan på att somna sittandes på en bänk, vilket nog aldrig har hänt förut. Eller jo, en gång för längesedan somnade jag ståendes. Vaknade givetvis någon sekund efter det, när jag kände att jag började falla framåt. Lite annan rolig kuriosa är att det längsta jag varit vaken är 38 timmar, och att det längsta jag sovit är 19 timmar. Det var efter nattjobb i Oslo.
Nu kom jag in på ett sidospår, men hur som helst, åkte från London vid kvart över fyra och kom till Göteborg klockan halv sju lokal tid. Det var en oerhörd lättnad att stiga av planet och att ha överlevt. Inte bara flygresan, men allt annat också. På flygplatsen väntade mamma, min kusin Danielle och hennes valp Charlie, min moster AnnSofi och min mormor Mimmi. Det var så himla kul att träffa dom igen!
På vägen hem åkte jag och mamma förbi 4-gott och köpte lösgodis (har saknat det), och sedan åkte vi hem och åt god middag bestående av fläskfilé i god sås och ris. Har inte ens orkat räkna ut hur många timmar i sträck jag var vaken, men det var väldigt många i alla fall. Sov oerhört skönt den natten, i min egen efterlängtade säng med mitt duntäcke. Det har jag också saknat.
Okej, det blev inte så kort ändå. Och nu har jag inte tid för tack-inlägget jag tänkte skriva, tar det imorgon. Tänkte också försöka slänga in några sista bilder för de intresserade. Så titta gärna in de närmsta dagarna!
Miami Beach.
Just nu är jag på Starbucks i Miami Beach, Florida. Här spelas också hög musik, men det funkar. Förstår inte grejen med den väldigt höga musiken, vill kunna lyssna på min egen musik ju (Håkan mest. Fast lyssnar faktiskt på en del annat också, även fast det inte verkar så).
Innan jag lämnade San Francisco i lördags förra veckan så passade jag på att åka de berömda spårvagnarna, eller Cable Cars, som de kallas. Ren livsfara, skulle jag vilja kalla dom. Jag åt crepes med jordgubbar, nutella och grädde på ett café som spelade femtiotalsmusik, tog bussen till Ocean Beach, men ingen surftävling då heller. På kvällen tog jag mig till flygplatsen där mitt plan till Miami lyfte klockan kvart i elva på kvällen. Lyckades inte sova någonting av de fyra timmarna planet var i luften. Bytte plan i Detroit, och jag har märkt att ju mer jag flyger, ju mer flygrädd verkar jag bli. Inte så att jag inte kan flyga, men jag tycker att det är obehagligt. Det är bara så onaturligt att befinna sig tusentals meter upp i luften. Det är inget normalt tillstånd.
Kom fram till Miami vid tolv-tiden på dagen lokal tid. I San Francisco hade det börjat kännas lite höstkyligt när jag åkte, men här är det antagligen sommar året runt. Väldigt hög luftfuktighet och ungefär 27 grader.
Var ungefär dödstrött, gick och lade mig klockan nio på kvällen och sov i tretton timmar. Helt okryddat.
Hostellet är bra, det är hyfsat fräscht och det bästa av allt måste vara att frukost, lunch och middag är gratis. Det är också förvånansvärt god mat. Är rätt barskrapad för tillfället så det är ju ett pluss. Har mest legat på stranden, solat och badat. Det är jättevarmt i vattnet, och stora vågor. I hemlighet är jag lite rädd för hajar. Men det finns hajnät, så det är nog lugnt.
I mitt rum bor en ryska som ser ut som ett penntroll (förlåt. Vill absolut inte vara elak, men hon gör faktiskt det. Det är bara ett konstaterande), två australienskor och två spansktalande tjejer. De spansktalande tjejerna har jag endast sett en gång, på natten. Nu har dom försvunnit, liksom australienskorna som jag blev vän med. Dom hette Chenelle och Monique och var jättetrevliga. Har spenderat de tre senaste dagarna i deras sällskap, men idag for dom vidare till Orlando.
Min mor tjatar om bilder varje dag. Idag blir det inga bilder. Förlåt. Men det tar så lång tid att ladda upp dem. Är hemma om fem dagar, men ska försöka lägga in lite bilder innan dess.
Tretton dagar kvar.
De senaste dagarna har jag bland annat besökt Alcatraz, det var väldigt spännande. När man kom till ön fick man en slags bandspelare med hörlurar där gamla fångar och fångvaktare guidade runt en. Man fick höra om rymningar, se hela byggnaden med alla celler, matsalen, och så vidare.
Jag har hyrt cykel och cyklat till Golden Gate Bron, som är lika fin i verkligheten som man tror. Cykeln var dock väldigt dålig och det kändes väldigt konstigt att cykla på den när man är van vid touringmodellen. Kunde knappt cykla i 10 km/h. Det kändes lite pinsamt när en massa träningscyklister körde om en med fyrdubbla hastigheten nästan. Fast ja, jag förväntade mig inte direkt något mer av en uthyrningscykel, så jag klagar inte. Det är mer ett konstaterande.
Har besökt Haight Street, som är en känd gata här i San Francisco där alla hippies håller till. Eller de som finns kvar, kan tänka mig att det var mer på 70-talet. Har promenerat i många timmar sammanlagt, och när jag inte orkar gå längre så tar jag bussen, men det är ett förvirrande system så jag undviker helst det. De har inga tidtabeller och ingenstans där man kan se vilken hållplats bussarna går till. Saknar Västtrafik, trodde nog aldrig att jag skulle säga det.
Igår besökte jag Golden Gate Park, väldigt fin natur med små vattenfall, sjöar och stora träd. Såg tre stycken bisonoxar/buffeldjur (tror att det är samma sak?) i en stor inhägnad. Jag har också varit på bio, såg In Time som var rätt dålig faktiskt.
Idag har det varit lite småkallt och regnigt, så jag har inte gjort något speciellt. Åt en god lunch bestående av kycklingburgare och sötpotatis-pommes frites. Just nu sitter jag på Starbucks och kollar på Uppdrag Granskning och Debatt på svtplay.
Hoppas i alla fall på bra väder imorgon. Då ska jag till stranden och kolla på surftävling. På lördag beger jag mig mot Miami, ska bli skönt med sol innan jag åker hem. Det är bara tretton dagar tills jag befinner mig på svensk mark igen, väldigt skönt. Ser fram emot att komma hem.
Bildbomb 2.
Ylande sjölejon.
Alcatraz
Bildbomb 1.
Pier 39 och sjölejon.
San Francisco är en helt otroligt fin stad. Igår när jag checkat ut från hotellet gick jag och satte mig på Starbucks och skypade med mamma. När klockan blev två kunde jag checka in på San Francisco International Hostel, och sedan begav jag mig ut för att se mer av staden. Väldigt mycket branta backar, som ju är signifikativt med staden. Promenerade till Svenska Kyrkan/Norska sjömanskirken, åt våfflor, pratade med en norsk präst och kollade på utsikten. Fortsatte sedan ned till Fisherman's Wharf och Pier 39 som är känt för sjölejonen som bor där. Sjölejon är nog mitt nya favoritdjur. Så otroligt söta. Stod säkert i 45 minuter och bara kollade på dom.
De bosatte sig tydligen på piren för tjugoett år sedan, och har stannat sedan dess. Jag tog säkerligen över femtio bilder på dem, och det är tänkt att jag ska lägga upp några av dom imorgon. Internetanslutningen är inte så bra här, och just nu går det inte.
Sedan promenerade jag tillbaka till hostellet, vilket tog ungefär trettio minuter. Där träffade jag för första gången mina rumskamrater, Tina från Tawain och Marina från Spanien. Kvart över nio började någon gå runt och skrika i en megafon, att det var gratis öl klockan halv tio. Det är det tydligen varje kväll. Vi gick ner i själva samlingsrummet, eller vad man ska säga, där det fanns bord, soffor, biljardbord och så vidare. Träffade två svenska tjejer, från Tjörn och Stenungsund. En av dem har spelat basket i Tjörn, och troligtvis har vi mött varandra någon gång.
Idag har jag ätit jättegod kinamat till lunch, och därefter begav jag mig till Civic Center där det hölls någon slags snowboardtävling. I ungefär tjugofem graders värme och strålande sol. Konstig kontrast, men det var kul att se.
På eftermiddag har jag spelat basket med några andra på hostellet, det var väldigt kul men ovant. Har inte spelat på fem månader nu.
Lovar en massiv bilduppdatering imorgon som sagt, men nu ska jag sova. God natt!
Efter många timmars resande.
Tidig tisdag morgon cyklade jag genom ett ännu sovande Savannah, och efter femtio minuter var jag framme vid tågstationen. Jag hade inte sovit på hela natten, jag skulle ändå inte kunna sova mer än två, tre timmar och då kändes det nästan lika bra att vara vaken.
Tågresan var sex timmar lång, sov sporadiskt i ungefär två timmar. Har otroligt svårt att sova på tåg, i något fordon över huvud taget. Man vaknar hela tiden och det är obekvämt. Skönare att cykla...
Kom fram till Orlando klockan ett, droppade av väskorna på hotellet för att cykla till närmaste Walmart och köpa en ryggsäck. Två timmar senare var jag tillbaka på hotellrummet, helt slut. Slängde ner alla cykelgrejer i cykelväskorna, cyklade till Kyle's Bikeshop där jag förklarade min situation och frågade om jag fick lämna in cykeln på service och sedan hämta den innan jag åker hem från Orlando till Sverige. Det gick utmärkt, vilket fick mig att kunna stressa ned lite. Hade inte haft någon aning om vad jag skulle göra om det inte hade varit okej att ha cykeln där under så lång tid.
Promenerade sedan tillbaka, och slogs av hur vacker staden var. Hade mest tänkt på Orlando som en turiststad med allt vad det innebär, och även om den är det så är den väldigt fin. Väldigt cykelvänlig också, såg dessutom många stora grupper som var ute och joggade.
Ett minus var dock att jag fick promenera i typ 45 minuter för att hitta någonstans att köpa mat. Väldigt underligt. Var otroligt hungrig när jag äntligen hittade en Panera där jag köpte en god kycklingmacka. Gick tillbaka till hotellet, på vägen gick jag till FedEx för att printa ut resepappren och väl på hotellrummet kunde jag pusta ut för första gången på hela dagen. Packade min nya stora ryggsäck och gick och lade mig.
Klockan kvart över fyra på morgonen ringde väckarklockan, och efter fyra timmars sömn var jag sådär pigg. Åkte till flygplatsen, åt en god frukost eftersom att jag hade lång tid på mig. Mellanlandade i Phoenix, Arizona, och kom till slut fram till San Francisco vid klockan kvart över tolv efter sex timmars resande sammanlagt i luften. Nu är det nio timmars tidsskillnad ifrån Sverige, istället för sex timmar.
Har bott på ett hotell de här två dagarna, från och med imorgon bor jag på hostel den resterande tiden. När jag kom fram i onsdags var jag redan så himla trött att jag i princip bara gick och handlade mat och gick tillbaka till hotellet.
Idag har jag handlat en del, kläder bland annat, och ett par solglasögon (eftersom att jag klantigt nog tappade mina när jag cyklade - utan att märka det. Hade hängt dem i tröjkragen). Kan redan konstatera att jag älskar San Francisco. En fantastiskt fin stad. Köpte en guide; San Francisco - 50 adventures on foot. Otroligt bra guide, det är ett kort för varje del, med en karta och en beskrivande del som berättar om sevärdheter, maten, shoppingen osv.
Ser fram emot att se staden, det finns så otroligt mycket att göra. Har bokat en tur till Alcatraz i alla fall, det kändes obligatoriskt. Tänkte boka en kvällstur, men tyvärr är den så populär att det var fullbokat under hela tiden jag är här. Ser också fram emot Pier 39 och sjölejonen, och en massa annat.
Nu ska jag sova, hörs snart igen.
Slutcyklat.
Kom inte hela vägen till Florida, men är nöjd ändå. Det slutade på 205 mil, cirka 110 av dem själv. Inte direkt en hisnande sträcka (om man jämför med vissa som cyklar från Alaska till Patagonien i alla fall), men helt okej för en som aldrig gjort något liknande innan.
Gick i alla fall tillbaka mot Savannah, av ren tur gick jag förbi en cykelaffär och köpte ny slang. Bytte slang och hittade ett motell.
De senaste dagarna har jag försökt komma i underfund med vad jag ska göra av min cykel, och det har visat sig att det inte är helt enkelt att skicka hem cykeln. Det är dyrt och krångligt.
Så imorgon, om ungefär åtta timmar, tar jag tåget till Orlando. Där ska jag gå till en cykelaffär, lämna in den på service och fråga om det är okej att jag hämtar den igen innan jag ska ta flyget hem till Sverige.
På onsdag går flyget till San Francisco!
Savannah.
Sjunde delstaten.
Skulle egentligen inte befunnit mig på motorvägen, det är inte optimalt för en cyklist. Skulle ut på väg 17, och eftersom att både väg 17 och Interstate 95 var skyltade åt samma håll följde jag givetvis naturligtvis självklart den vägen. Allt annat hade ju varit dumt. Väg 17 visar sig ligga precis bredvid 95:an, men med ett stängsel mellan. Det går inte att ta sig dit.
Min plan är att så fort det dyker upp en möjlighet ska jag ta mig till väg 17. Mörka moln på himlen ser olycksbådande ut. Efter någon halvtimma i alla fall, stoppar polisen mig. Han undrar om jag råkar veta att det är förbjudet att cykla på motorvägen. Det råkar jag veta. Jag hade velat säga att jag faktiskt praktiskt sett cyklar bredvid motorvägen, inte PÅ. Det sade jag inte. Men jag förklarade situationen.
Detta är dagen jag hamnar i amerikanskt fängelse. 16 år. Jag tyckte att det var överdrivet eftersom att jag är van vid det svenska rättsystemet, men det är så det är här. Inte dödstraff i alla fall.
Nä, jag skojar bara.
Jag sade att jag skulle ta av vid nästa avfart. Han sade att det var okej. Ungefär då började det regna ganska kraftigt. Luften i det bakre däcket var ett minne blott, och jag antog att det blivit punktering igen. Att det var något som hade fastnat i däcket som killen som bytte slang inte avlägsnat. Som tur var var det inte det, men jag hade inget val just då än att cykla de ungefär tre kilometrarna tills jag slutligen kom till Ridgeland. Letade upp ett motell och tog in för kvällen.
Har nu korsat gränsen till Georgia, den sjunde delstaten. Befinner mig i Savannah, en något större stad. För att komma in i staden var jag tvungen att ta mig över en väldigt lång bro, vilket var en mindre rolig upplevelse eftersom att det blåste kraftigt. Har ont i knäna och bara i hela benen i överlag. Vilar imorgon, och då får jag se vad jag hittar på. Av det jag sett av Savannah så är det en väldigt vacker stad.
Och mor och far, bilder kommer senare idag. Inga arga kommentarer om avsaknaden utav det, tack. :)
Och det är därför jag är här.
På Landvetter i Göteborg innan avfärd, till höger min bästa vän Ellen. Också känd som Rebellen.
Kommer ihåg hur nervös jag var då, innan jag skulle sätta mig på flyget. Över att cykeln skulle hamna på andra sidan jordklotet, att den skulle vara skrot vid ankomst i New York och hundra andra saker.
Många undrar säkert, behöver man vara en erfaren cyklist för att göra något sånt här? Att cykla från New York till Florida? Svaret är nej. Verkligen inte. Jag vet inte hur många år sedan det var jag som jag satt på en cykel innan jag köpte min cyclocross ungefär två månader innan resans början. Det närmaste jag kommit cykling de senaste åren är spinning. Jo, det är helt sant.
Förra hösten var jag på Banff Mountain Film Festival på Draken i Göteborg, en årlig filmfestival som visar de bästa tävlingsbidragen i form av dokumentärer med temat extrem-/bergssporter. En av de längre filmerna handlade om Dominic Gill, en engelsman som cyklade hela vägen från Alaska till Chiles sydspets, Patagonien. Det hela tog över två år, och det speciella med det hela är att han cyklade med en tandemcykel och stor del av tiden så cyklade han tillsammans med människor han mött på vägen. Det var en väldigt inspirerande film. Efteråt sade jag till min mamma att jag ville göra något liknande. Just cykling kändes som ett bra alternativ, det är något i princip alla kan göra utan någon tidigare erfarenhet av just cykling.
Och när jag sedan såg Sofies och Bettys inlägg på reskompis.se i mars i år så kunde jag bara inte låta chansen gå förbi.
Det enda man egentligen behöver är lite vilja. Sedan hjälper det ju om man hållt på med sport också, och gillar utmaningar. Jag har sedan jag var väldigt liten sysslat med alla olika möjliga sporter; konståkning, friidrott, taek wando, ridning, gymnastik. Jag styrketränar på fritiden, älskar att åka snowboard även om det tyvärr inte händer särskilt ofta att jag gör det. Och jag har nu upptäckt att cykling är en väldigt bra form av träning. Det är kul att cykla, det är skön träning. Jämfört med löpning, som jag både hatar och kan gilla samtidigt.
Jag gick på Basketgymnasiet i Göteborg, och under de två första åren i gymnasiet tränade jag sammanlagt upp till åtta gånger i veckan, samt hade två matcher varje helg. Sedan jag var åtta år har jag hållt på med basket, i tolv år, och jag vet hur det är att träna riktigt hårt.
Därför kändes det här som den perfekta utmaningen. Jag kan verkligen tänka mig att göra något liknande igen. Kanske i Europa. Något som jag tror är en väldigt naturskön sträcka är Vancouver, Kanada nedför USA's västkust till Los Angeles.
Men innan något sådant blir av ska jag spendera lite tid i Göteborg. Plugga lite, spela lite basket. Och försöka jobba lite, så att man kan försöka skrapa ihop tillräckligt med pengar för att göra något sådant här igen.
Två steg från Florida.
Nä, inte riktigt kanske. Men det är inte så jättelångt kvar!
Fredag, 14:e oktober.
Igår var en intensiv cykeldag, en väldigt jobbig sådan faktiskt. Cyklade ungefär åtta mil, mina lår är otroligt trötta och cykeln håller på att klappa ihop. Den låter mer och mer för varje dag. Vet inte exakt vart ljudet härstammar från, men det gnisslar och skramlar när jag trampar och det känns som att den går trögare än vanligt. Förmodligen kedjan.
Gårdagens road kill bestod av ett par tvättbjörnar och ett rådjur som låg precis vid sidan av vägen. Såg en liten levande(!) sköldpadda, alltid kul med djur som lever för omväxlingens skull och en liten grön ödla som krälade jättesnabbt över vägen.
Kollar efter svartbjörn hela tiden, men har ännu inte sett någon tyvärr. Till både min lättnad och besvikelse. Dom är förmodligen väldigt skygga, håller sig nog långt inne i skogen.
Något som för övrigt är utmärkande för North och South Carolina är att det är uteslutande platt. De enda backarna jag cyklat i har varit upp och ned för broar. Det är rätt skönt, då vi längre norrut släpade upp cyklarna i vad som kändes som kilometerlånga backar. Vissa dagar kändes det som att vi gick mer än cyklade nästan.
Stannade i Andrews över natten och idag har jag cyklat ungefär sex mil till Moncks Corner. Mor och far var idag och hälsade på min bror Joachim i Ljungby där han går på hockeygymnasium, så vi skypade allihopa. Har varken träffat eller pratat (förutom över Facebook) med min bror sedan han åkte tillbaka till Ljungby i mitten av juli, så det var väldigt kul.
Idag, lördag.
Befinner mig i Summerville, cykeln är fixad och den känns som ny igen. Det blev en kort sträcka idag, men desto längre imorgon. Skypade idag igen med familjen, och nu har jag mest lyssnat på musik hela kvällen och försökt kolla på 2 steg från Håkan på Svtplay, men den kunde inte visas. Blev väldigt besviken då jag sett fram emot att se filmen, men får kolla på den när jag kommer hem till Sverige. Har fått min dagliga Håkan-dos genom diverse Youtube-klipp istället, så det är lunch.
Detta är ju som bekant ingen musikblogg, men är bara tvungen att lägga upp det här relativt nya Håkan-klippet (ignorera alla skrikande fjortonåringar), eftersom att han är så jävla (förlåt) bra. Förstår inte det oprovocerade hatet många känner gentemot honom och hans musik, även om det förmodligen är fler som gillar honom än hatar honom. Nu skall jag sova, god natt och god morgon!
Schizofrent väder och framtidsplanerande.
Tagen tidigare idag, från en bro. Tycker att det är väldigt fint med dimman som man kan se över vattnet.
Skulle egentligen ha cyklat igår, men det öste ned hela dagen. Jag har inga regnkläder, och således var det ingen god idé att ge sig ut och cykla. Idag var det däremot strålande sol och väldigt varmt, bortsett från två kortvariga men väldigt kraftiga skurar. Befinner mig i Conway, en rätt tråkig stad om jag ska vara helt ärlig. Men det gör ingenting, jag bor på ett fräscht motell, med platt-TV(!), har tvättat mina kläder och tagit det rätt piano.
Håller på att skicka in ansökningar till diverse kurser på GU till våren. Vill allra helst plugga Rättspykologi, tycker att det är ett väldigt intressant ämne. Har också ansökt till kurser i Litteraturvetenskap och Psykologi. Kurserna i kriminologi verkar inte finnas att studera till våren, vilket är synd. Men hoppas som sagt på Rättspsykologin.
Kan säga att jag faktiskt saknar Sverige och Göteborg litegrann. Saknar min säng, hemlagad mat och givetvis min familj och mina vänner. Och "svensk" snabbmat. Speciellt kebabtallrik. Och kebabpizza (dom har inte kebab alls här). Ja, jag gillar kebab... och thaimat, har faktiskt inte sett ett enda thaimatställe här, kanske bara har missat dom. Och lösgodis! Det är ju det godaste som finns.
Saknar givetvis också basketen. Längtar så mycket efter att spela, det ska bli jättekul att börja träna när jag kommer hem.
Jag har däremot inte tröttnat på mitt cyklande luffarliv här i USA, det är en fantastisk upplevelse och utmaning. Jag tror att alla borde utmana sig själva lite mer, eftersom att man då känner sig stark. Och det är en otroligt bra känsla.
Nu ska jag kolla på Vänner! Imorgon ska jag cykla ungefär sju mil, så behöver ladda batterierna.
Key West, Miami, San Francisco.
Igår cyklade jag för övrigt utan packning och det var faktiskt lite vingligt. Är så ovan vid det nu.
Jag ser extremt mycket fram emot de närmsta veckorna. Jag har inte den sista kartan som går hela vägen till Orlando som det var meningen att vi skulle cykla till från början, så nu är slutdestinationen istället Jacksonville, Florida. Beräknar att vara där om tretton dagar ungefär. Där ska jag packa ner cykeln i en låda och skicka hem den till Göteborg, det blir lättast så. Därefter tar jag tåg ner till Miami där jag sedan tar buss ut till Key West där jag spenderar två nätter innan jag åker tillbaka till Miami. Där bor jag på hostel i en vecka ungefär.
Jag har sedan länge velat besöka San Francisco, och när jag ändå är i landet så känns det lika bra att åka dit. Jag har tid, och det är dessutom billigt med inrikesflyg. Tänkte spendera lite mer än en vecka i San Francisco innan jag flyger till Orlando eftersom att jag har flygbiljett hem därifrån bokat sedan tidigare.
Imorgon cyklar jag inåt landet igen, hoppas på hyfsat väder och inte alltför mycket vind (eller road kill)!
