På cykel i USA

Tack för alla era kommentarer, det är väldigt kul att läsa att ni tycker om det jag skriver!

I lördags lämnade vi Robin och Arics hus för Washinton D.C. I princip hela vägen dit var cykelväg, men den var riktigt dålig. Skönt dock att inte behöva cykla på biltrafikerd väg, men å andra sidan kunde vi inte cykla så snabbt på grund av alla bulor på det dåliga väglaget. Det är dessutom lerigt på många ställen och plötsligt hör jag ett brak bakom mig. Sofie vurpade! Hon skrapade hakan, armen och knät, stackaren.
Trots krigsskadorna så är vi vid tre-tiden framme i huvudstaden, och längs cykelvägen finns deras nationalzoo som vi bestämmer oss för att besöka. Det är gratis. Jag ogillar djur i bur, jag tycker att det är hemskt när de inte får leva i sitt naturliga habitat. Nu är de instängda, som i ett fängelse för att människan egoistiskt ska få beskåda dem.
Jag undviker därför helst zoo:n, men nu var vi här i alla fall. Vi ser gorillor, reptiler av olika slag, zebror, lejon, tigrar, pandor, bläckfiskar, geparder, elefanter och så vidare. Jag vill släppa ut dem alla. Förutom kackerlackorna, dom var otroligt äckliga.

Vi fortsätter på cykelvägen, vårt mål är Vita huset. Helst vill vi beskåda Obama, men han syntes inte till. Det visade sig sedan att han var i New York vid tillfället, attans. Vi ser dessutom Lincoln Memorial. Vita huset var ett vitt hus, och ja, det var inte så mycket mer med det. Det var inte så intressant.
Vi letade sedan upp en McDonalds, klockan var mycket och de har ju fritt Internet som sagt. Vår plan var att inte sova alls, vi kunde ju inte gärna slå upp våra tält någonstans i Washington. Vi spenderade många långa timmar på det dygnet runt-öppna McDonalds-restaurangen innan vi vid fem på morgonen gav oss av därifrån. Det var en väldigt jobbig natt, men det var bara att bita ihop och cykla. Vi upplevde soluppgång på väg ut ur den amerikanska huvudstaden, och det var väldigt fint.

Cykelvägen fortsatte, och i staden Alexandria stannade vi och åt frukost. Det blev amerikanska pannkakor. De första tuggorna var det gott, men sedan blev det bara för mycket. Svenska pannkakor är hundra gånger godare! Vi fortsatte, dagen blev stekhet. Vi hamnade i ett område där vi var tvungna att visa ID innan vi fick åka in. Det var rätt underligt, och vi upptäckte snart att detta var ett stort bostadsområde för militärer och deras familjer. Allt var väldigt lugnt och tyst därinne, nästan alla hus var identiska och knappt några människor syntes till. Det kändes som om man stigit in i en bubbla. Jag tog täten, backen var lång och efter ett tag stannar jag eftersom att varken Sofie eller Betty är bakom mig. Jag väntar i några minuter innan jag vänder och åker tillbaka ner. Nu hade både Sofie OCH Betty vurpat! En kille på skateboard hade kommit åkandes och inte värjt undan för Sofie och Betty, vilket resulterade i en seriekrock och båda föll som dominobrickor. Nu fick Bettys knä också plåstras om.

Jag har för övrigt också ramlat med cykeln, men det var någon vecka sedan. Jag skulle stanna och sätta ned högerfoten då jag tappade balansen så att tyngdpunkten hamnade på vänstersidan. Jag har cykelskor, så min vänsterfot var fastsatt i pedalen. Jag tippade över och hann inte dra loss foten innan jag ramlade i marken. Det var lite läskigt men jag var oskadd. Det måste ha sett otroligt dumt ut.
Detta blev väldigt mycket, som vanligt. Jag kan liksom inte hindra fingrarna från att slå ned tangenterna. Fortsättning kommer i nästa inlägg!