På cykel i USA

Vi åker förbi en skola, bensinstation och dylikt, det är som ett eget litet samhälle i denna konstiga bubbla. Vi kommer till en Dunkin' Donuts, men de har inga donuts. Ironiskt nog. Så vi köper glass istället. Vi behöver sockret eftersom att vi är dödströtta av att inte ha sovit på över ett dygn. Vi cyklar vidare, kommer till slut ut ur området och efter någon timma når vi Lorton. Vi är nu för övrigt i Virginia, vår fjärde delstat. Vi virrar runt där utan att hitta något riktigt centrum, och bestämmer oss sedan för att åka till biblioteket. Vi hittar slutligen dit, men det är givetvis stängt! Huvudet värker och jag känner mig sjuk av sömnbristen. Vi sätter oss utanför, och nu är vi så trötta att vi en efter en somnar på våra liggunderlag efter ungefär trettiotvå timmar utan sömn. Det måste ha varit en underlig syn, att på en söndagseftermiddag se tre tjejer sovandes på marken utanför biblioteket när man ska lämna sina böcker i bokinkastet.

Vid sju-tiden på kvällen vaknar vi efter två, tre timmars sömn och jag känner mig helt mörbultad. Vi bestämmer oss för att åka till en mataffär och handla middag. Det är ett stort supermarket, och vi lutar våra cyklar mot en vägg och går in. Vi köper kycklingklubbor och går sedan ut. Det är nu det ofattbara händer, min cykel är borta. Den har gått upp i rök, den syns ingenstans. Jag får panik. Efter min cykel satt mitt extrahjul med mina väskor. Alla mina grejer var i väskorna, och på pakethållaren hade jag mitt tält och liggunderlag. Och en baguette jag köpt tidigare samma dag. Nä, men jag blev så chockad och upprörd och det enda jag kunde tänka på var att nu är resan slut, nu får jag åka hem. Och det ville jag verkligen inte.

Betty och Sofie gick in i mataffären för att ringa polisen. Jag kan inte förstå hur en människa kan göra något sådant. Jag har total förståelse för att världen är full av idioter som inte har någon respekt för andra människor, och att bli bestulen sina ägodelar är långtifrån det värsta man kan råka ut för. Men det känns ändå så kränkande och respektlöst att jag mår illa. Om min cykel hade blivit stulen i Sverige hade det varit långtifrån samma sak, här var det mitt färdmedel och av allt jag äger så är det alla mina saker i väskorna som betyder mest och är viktigast. Förstår inte människan som stal från mig att det han eller hon tog var allt jag ägde? En komplett idiot.
Två personer i en bil stannar eftersom att dom ser att jag är upprörd, de frågar om jag behöver något. Jag förklarar situation lite halvt och de frågar om jag behöver pengar. Jag säger givetvis nej. Det är otroligt vad snälla människor det finns, väldigt många fler än de dåliga. En snäll kille ger mig hans choklad och vatten.

Två poliser anländer, och jag visar foto på cykeln och extrahjulet och den ena ger sig ut för att leta efter den. Den andra polisen ställer fler frågor och efter att polisanmälan är gjord så skjutsar polisen mig till ett Comfort Inn i staden, Sofie och Betty cyklar dit. Vi försöker smälta kvällens oväntade vändning, äter kycklingklubborna, duschar och går sedan och lägger oss helt utmattade.

Idag, eller igår blir det egentligen, måndag, så tog vi tåget till D.C igen för att införskaffa nya grejer. Tur i oturen med gårdagens händelse var att jag hade min ryggsäck på mig när cykeln stals. I den låg mobilen, plånboken, passet, viktiga papper, kameran, datorn och iPoden. Det känns otroligt skönt att inte det också blev stulet.
Efter att ha promenerat i stekhet värme i minst 45 minuter i D.C efter att ha gått av metron
så hittar vi till Bicycle Pro Shop. Jag förklarar att vi är på cykelresa och ska till Orlando och att alla mina saker blev stulna. De är väldigt hjälpsamma, och väljer ut en bra touringcykel av märket Cannondale till mig. Den är mörkgrön, kanske inte den snyggaste färgen på en cykel, men jag gillar den och det känns bra. De sätter på en pakethållare och fixar med den och jag köper dessutom cykelväskor, hjälm, cykelbyxor, ny färddator, slangar, pump och verktyg till cykeln. Jag får hundra dollar rabatt på cykeln och tjugo procent på allt annat på grund av situationen, så otroligt snällt!
Vi handlar dessutom lite vanliga kläder och lite cykelkläder och lite annat innan vi hämtar cykeln och åker tillbaka till hotellet.

Just nu ligger jag i hotellsängen, lyssnar på Ebba Grön och The Doors och njuter av livet innanför fyra väggar. Imorgon blir det dock vägen igen, vilket inte heller är så fel faktiskt. Skönt att kunna fortsätta så snabbt. Allt känns mycket bättre nu än det gjorde igår, jag får ersättning för allt och det viktigaste är köpt. Det känns bra. Nu måste jag sova. Läste om orkanen Katia, hade ingen aning att den når Sverige idag. Det kom lite som en chock. Vi var tacksamma att den missade oss här, men jag trodde aldrig att den skulle nå Sverige. Hoppas att det inte blir alltför mycket oväder för alla er hemma idag!