Dimmiga dar, det där var fina dar, men jag såg aldrig riktigt var vi var.
Som Håkan sjunger. Jag älskar Håkan, han betyder Göteborg och hemma för mig.
Det har öst ner och till och med åskat en del hela dagen, men nu har det lugnat ner sig lite. I förr går så befann vi oss i Delta, just på gränsen mellan Pennsylvania och Maryland. Det var en rätt dålig dag, Sofie mådde inte så bra och jag hade ont i magen och mådde illa. Ingen bra cykeldag. Vi spenderade i princip halva dagen utanför ett köpcentrum, vi hade ingenstans att ta vägen eftersom att vi ju faktiskt är uteliggare. Frivilligt hemlösa då förstås, vilket givetvis inte är lika illa som att vara det utan vilja.
Det var då ovädret började, mörka moln började välla fram över himlen och helt plötsligt ser man hur det börjar spöregna några meter bort innan det nådde oss. På tre sekunder var vi dyblöta. Det slutade snabbt och upprepades flera gånger. Vid tio-tiden när det började bli folktomt vid köpcentret så bestämde vi oss för att slå upp våra tält på ett stort fält bredvid. Det var ett rätt bra ställe, vi var skymda av träden. Tajmingen var usel, det började givetvis spöregna igen och denna gången hade det kommit för att stanna. Vi slog upp tältet på två röda ungefär, slängde in våra värdesaker och oss själva i dem och kröp ned i våra sovsäckar. Det regnade dock så kraftigt att tälttaket började läcka igenom och det droppade ned på oss. Jag låg i två timmar och stirrade upp i det droppande taket och kunde inte somna, det kunde däremot Betty som låg och snarkade bredvid mig. Jag tror dock att ingen av oss sov särskilt bra, vid sex på morgonen vaknade vi och hela liggunderlaget var blött. Det hade samlats en pöl med vatten vid våra huvuden eftersom att marken lutade, vi orkade inte ändra det när vi hade märkt det kvällen innan.
Iskalla med blöta kläder och skor går vi till Subway för att sitta och värma oss lite innan vi åkte, det slutade med att vi satt där inne i nästan tre timmar eftersom att det fortfarande regnade. Sedan gav vi oss av och kom slutligen fram till Jarretsville, Maryland där vi direkt letade upp biblioteket. Internetåtkomst! Praise the lord. Nä, men det har ju varit dåligt med det.
På biblioteket kom några fram och undrade om vi var "the three bicycling Swedish girls", har ingen aning om hur det hade spridits. Liten stad. En av dem var en äldre kvinna, hon sa att hon hade hört om oss och att vi var mer än välkomna att sova i hennes och hennes mans hus över natten. Hon gav oss hennes nummer och adress, hon ville att vi skulle tänka på det. Vi tänkte på det i tre sekunder efter att hon gått, och bestämde oss sedan för att tacka ja, givetvis. Vem kan motså ett sådant erbjudande?
Vi gick och åt på ett italienskt ställe, och sedan ringde vi kvinnan som hon hade sagt att vi kunde göra och så cyklade vi hem till dem. De bor i ett jättefint, stort hus, vi fick en hel övervåning för oss själva med två dubbelsängar och TRE badrum. Vi duschade, sedan gick vi ner till Cathy och George som paret heter och åt äpplestrudels. De visade oss deras spelrum i källaren med Air hockey och en spelmaskin som jag inte vet vad den heter, och sedan visade dom oss sitt fantastiska biorum med tre otroligt sköna fåtöljer. I taket hade George målat en himmel med moln och en måne, och han hade något ljusspel av något slag som gjorde det otroligt vackert. Vi kollade sedan på Taken, och sedan gick vi och lade oss. Jag sov i en egen dubbelsäng, och det var den bästa nattsömnen jag fått på länge.
Idag har vi ätit en jättegod frukost med stekta ägg, potatis, skinka, rostat bröd med hemmagjorda marmelader, färska jordgubbar och blåbär och juice. Sedan har vi spelat olika spel hela dagen och ätit Swedish Fish, ett svenskt godis som inte ens är svenskt. Och nu har Betty och Sofie bakat en svensk kladdkaka medan jag bloggat.
Ovädret fortsätter så vi stannar här en natt till. Jag klagar inte. Längtar nästan tillbaka till sängen igen. Vi hörs snart igen!
Bra jobbat, passa på och ät så mycket ni orkar, gratis är gott. Vi håller alla tummarna för medvind utan regn i fortsättningen. Kram Pappa
They heard it trough the grapewine ;-)
Jag bara älskar att du skriva långa inlägg när de andra två bakar. Keep up the good work!
Kramar Karin
Vilka snälla människor! Underbart! Kram Mamma
Oj, roande men det är ju helt vansinnigt att ge sig på detta! Tur det inte är mina barn!
Verkar fruktansvärt dåligt förberett och närmast en önskan att råka illa ut. Tälta i Central Park, lita på och följa med främmande människor, inte ha tränat på att laga punkteringar o.s.v. Det hela låter fruktansvärt naivt. Hoppas verkligen Ni kommer hem helskinnade!!! Föresten se till att skaffa en GPS så fort som möjligt :-)
Impossible is nothing... Ni klarar allt. Väldigt roligt att läsa om era äventyr.
Oroad. Har du bott i en grotta de senaste 15 åren eller? Tycker synd om dina barn, får dom ens gå utanför dörren? Vad vet du om deras planering?
Herregud! Väldigt onödigt att skriva en sån kommentar. Jag ska ge dig ett tips :-) Puscha på lite mer och va lite positiv! Så du vill inte att folk du möter ska vara trevliga? Ska dom undvika dig? Vill du att folk är rädd för dig bara för att dom inte känner dig?
Tack alla för alla kommentarer!
Joachim, du beskrev ungefär allt jag hade att säga.
Oroad, du behöver verkligen inte oroa dig. Jag har tränat på att laga punktering, jag är bara inte världsmästare på det. Du har ingen aning om hur våran planering ser ut. Vi försöker campa på så säkra platser som möjligt, men ibland finns det helt ingenstans att tälta men det är en del av äventyret och det känns bara onödigt att gå runt och tro att alla vill en illa. Vi har mött extremt trevliga människor, men samtidigt skulle vi inte följa med vem som helst hem. Vi är inte dumma i huvudet. Det känns tråkigt när folk som inte känner en undervärderar en.
The game machine you played at George and Cathys is called a pinball machine. In the US there used to be a lot of game places called Arcades and there were many pinball machines to play. It is hard finding places anymore that have them. I'm glad you enjoyed playing the games. Thanks for making the yummy cake you made. Grace and I thought it was delicious!