På cykel i USA

På Landvetter i Göteborg innan avfärd, till höger min bästa vän Ellen. Också känd som Rebellen.

Kommer ihåg hur nervös jag var då, innan jag skulle sätta mig på flyget. Över att cykeln skulle hamna på andra sidan jordklotet, att den skulle vara skrot vid ankomst i New York och hundra andra saker.

Många undrar säkert, behöver man vara en erfaren cyklist för att göra något sånt här? Att cykla från New York till Florida? Svaret är nej. Verkligen inte. Jag vet inte hur många år sedan det var jag som jag satt på en cykel innan jag köpte min cyclocross ungefär två månader innan resans början. Det närmaste jag kommit cykling de senaste åren är spinning. Jo, det är helt sant.
Förra hösten var jag på Banff Mountain Film Festival på Draken i Göteborg, en årlig filmfestival som visar de bästa tävlingsbidragen i form av dokumentärer med temat extrem-/bergssporter. En av de längre filmerna handlade om Dominic Gill, en engelsman som cyklade hela vägen från Alaska till Chiles sydspets, Patagonien. Det hela tog över två år, och det speciella med det hela är att han cyklade med en tandemcykel och stor del av tiden så cyklade han tillsammans med människor han mött på vägen. Det var en väldigt inspirerande film. Efteråt sade jag till min mamma att jag ville göra något liknande. Just cykling kändes som ett bra alternativ, det är något i princip alla kan göra utan någon tidigare erfarenhet av just cykling.
Och när jag sedan såg Sofies och Bettys inlägg på reskompis.se i mars i år så kunde jag bara inte låta chansen gå förbi.

Det enda man egentligen behöver är lite vilja. Sedan hjälper det ju om man hållt på med sport också, och gillar utmaningar. Jag har sedan jag var väldigt liten sysslat med alla olika möjliga sporter; konståkning, friidrott, taek wando, ridning, gymnastik. Jag styrketränar på fritiden, älskar att åka snowboard även om det tyvärr inte händer särskilt ofta att jag gör det. Och jag har nu upptäckt att cykling är en väldigt bra form av träning. Det är kul att cykla, det är skön träning. Jämfört med löpning, som jag både hatar och kan gilla samtidigt.

Jag gick på Basketgymnasiet i Göteborg, och under de två första åren i gymnasiet tränade jag sammanlagt upp till åtta gånger i veckan, samt hade två matcher varje helg. Sedan jag var åtta år har jag hållt på med basket, i tolv år, och jag vet hur det är att träna riktigt hårt.
Därför kändes det här som den perfekta utmaningen. Jag kan verkligen tänka mig att göra något liknande igen. Kanske i Europa. Något som jag tror är en väldigt naturskön sträcka är Vancouver, Kanada nedför USA's västkust till Los Angeles.

Men innan något sådant blir av ska jag spendera lite tid i Göteborg. Plugga lite, spela lite basket. Och försöka jobba lite, så att man kan försöka skrapa ihop tillräckligt med pengar för att göra något sådant här igen.