På cykel i USA

Mycket har hänt sedan senast. Jag vet knappt var jag ska börja, men antar att jag får ta vid där det slutade senast.

Måndagen den 22:e var faktiskt en väldigt jobbig dag. Det var dagen då det var dags att ge sig ut på vägarna, men som vi alla vet så går inte alltid allting som planerat. Min cykel hade punktering redan på Landvetter i Göteborg, och nu skulle jag alltså fixa detta. Jag är inte världens händigaste person, jag är faktiskt rätt värdelös på att reparera saker, men jag lyckades i alla fall att laga punkteringen. Kedjan krånglade, den hade satt sig underligt, men en snäll fransman som bodde på samma B&B hjälpte mig och allt var frid och fröjd. Det var bara det att det inte alls var någon punktering, det var ventilen som satt konstigt, men det ordnade sig också. Så jag bytte alltså nästan slang/försökte laga den helt i onödan. 
Jag checkade ut och började gå mot 86:e gatan. Väl där skulle jag, Sofie och Betty ta tunnelbanan till utanför Manhattan någonstans, för att sedan ta oss ut till Walmart där vi skulle hämta deras cyklar. Resan tog 3,5 timma eftersom att vi åkte fel, och eftersom att det är väldigt jobbigt att ha med cykel och packning på New Yorks tunnelbanor.
Väl på Walmart så monterades cyklarna ihop, vi var där i sammanlagt sex timmar innan vi tog oss därifrån. Förstår inte hur tiden kunde flyga iväg så. Vi tog oss i alla fall till tågstationen för att åka tillbaka till Manhattan, för att sedan kunna ta taxi till New Jersey där vår cykelresa skulle ta sin början.

Någon gång vid ett, två på natten anländer vi till Penn Station, vi är utsvultna efter typ tolv timmar (okryddat) utan mat så vi äter hamburgare och sedan tar vi än en gång tunnelbanan till slutet av Central Park för att komma så nära Manhattans ände så möjligt. Det är ett helvete att få upp och ner cyklarna och packningen för alla trappor och spärrar och jag har tappat räkningen för hur många gånger vi sprang upp och ner. Klockan var för mycket för att åka till New Jersey, och ingen taxibil var villig att transportera oss med cyklar och packning dit. Vi frågade en taxichaufför hur det var med det här att tälta i Central Park, och han sa (citat): EVERYONE DOES IT! IT'S SAFE! IT'S POLICEMEN EVERYWHERE!
Han var väldigt entusiastisk, och vi gick med gott mod mot Central Park och slog läger på första bästa plats. Lite i skymundan, men vi var ändå fullt klart synliga. Klockan är ungefär fyra då vi somnar packade som sillar i tvåmannatältet (vi orkade inte slå upp mitt också). Natten går mot gryning och vid halv åtta väcks vi av att en parkvakt ropar någonting utanför tältet. Hon upplyser oss att man inte får campa i Central Park och att hon är chockad över att vi överlevde. Vi måste packa ihop våra grejer och är glada över att vara i livet. Vi sätter oss och äter frukost vid några bänkar och roas av trettiotalet hundar som samlats med sina ägare för att leka.

Jag är tyvärr inte kapabel till att skriva korta inlägg, även om jag vet att många gillar mycket bilder och minimalt med text. Men hoppas att det är intressant läsning i alla fall! Fortsättning kommer inom kort.