Vilsna i Watchung Reservation.
Jahaja. Bloggandet går på sparlåga. Mitt mobila bredband fungerar aldrig, det har inte gjort det en enda gång sedan jag köpte det för över två veckor sedan. Så det är ett stort problem att få tillgång till Internet, just nu sitter vi på ett bibliotek i Jarrettsville och snyltar på deras uppkoppling. Det ösregnar ute.
Dom många dagar vi inte haft tillgång till Internet har jag istället spenderat lite tid till att skriva några inlägg i Words som jag sedan kan posta här vid sådana här tillfällen. Så jag fortsätter helt enkelt där jag slutade förra gången.
Tisdagen (23:e augusti) fortsätter med att vi letar upp en cykelaffär för att skaffa bättre pakethållare till Bettys och Sofies cyklar. Vi inser att cyklarna inte får plats i ens en stor taxibil, och åker därför till Penn Station för att ta tåget till New Jersey.
Medan vi väntar på att det ska informeras om vilken perrong tåget ska gå ifrån äter vi och dessutom är det tydligen jordbävning på Manhattan vid den här tidpunkten. Vi märkte ingenting alls. Vi var förmodligen för upptagna av maten.
Vi kommer slutligen på tåget efter lite krångel, som tog ungefär 45 minuter till Summit, New Jersey, en fin liten stad. Vi gick till biblioteket där innan vi for iväg för att försöka ladda min dator, men givetvis fungerade inte något av modemen till datorsladden.
Sedan cyklade vi därifrån, det tog ett bra tag innan vi lyckades hitta rätt väg ut ur Summit. Men vi kom ut och började cykla. Vi kom givetvis vilse efter ungefär en timma, och sedan blev det mörkt. Vi skulle till Watchung, men hamnade i Watchung Reservation istället. Vi gick genom skogen ett bra tag innan vi kom till ett villaområde, och vi var tvungna att slå läger någonstans eftersom att det var mörkt och vi var vilse, så vi bestämde oss dumdristigt nog för att slå upp tältet i utkanten av bostadsområdet. Det var på en upphöjning, och bilar körde förbi, och vi var så trötta efter alla timmar virrandes i mörkret att vi inte brydde oss om folk såg oss. När vi som bäst satt i tältet alla tre och skulle sova så hörde vi bilar stanna nedanför kullen, och ficklampor lyste på tältet. Kanske är det en efterkonstruktion, men jag har för mig att någon talade till oss i mikrofon. Någon sade "What are you doing up there?". Betty öppnade tältet och där stod tre polisbilar. Någon jävel hade ringt polisen. Nä, men jag vet inte. Folk tycker väl att det är störande. Folk gillar bekvämligheter. Att någon tältar hundra meter från deras hus går inte för sig, fastän att vi var tysta. Vi kunde ju ha varit psykopater. Med friluftsintresse.
Vi berättade situationen för polisen, och dom sa att dom skulle visa oss till ett annat ställe som vi kunde tälta på istället. Vi packade ihop och slängde in allt i en av bilarna som vi sedan cyklade efter. De tog oss någon kilometer bort till någon slags scoutlägercamping, och vi tältade där istället.
Det var ett mycket bättre ställe, men vi hade aldrig hittat dit själva. När vi vaknade på morgonen så hade polisen varit där och lämnat frukost från 7-Eleven till oss. Vi blev jätteglada och satte oss och åt innan vi gav oss iväg igen.
Vilken service! Kram Mamma
Vilken service! :-) Kram Mamma
Frukost på tältet...jo jag tackar :-)
Kramar Karin
Helt underbart alltså! Vilken tur ni har som träffar så många härliga människor men det beror säkert på att ni är likadana!! :D Kommer följa hela bloggen! Kram Sarah från Patmos