Nu är det bara jag kvar.
Jag förstår inte vitsen med att dra med okända människor på en resa man inte ens verkar ha intentioner att vilja fullfölja. Jag har full förståelse för att man kan skada sig, bli sjuk och att planer kan ändras, men om jag hade vetat att resan skulle avslutas så fort någonting oväntat hände så hade jag givetvis inte följt med. Jag blev bestulen alla mina ägodelar för bara två veckor sedan, och det känns ju inte så jävla bra att köpa nya bra grejer för att sedan höra att de jag reser med inte vill fortsätta. Att de varken vill försöka att cykla och se hur det känns eller stanna ytterligare några dagar för att se om det blir bättre. Jag ringde min pappa som är väldigt kunnig på sådana områden (nu gällde det en troligtvis överansträngd hälsena), och han kom med tips på saker man kan förändra när man cyklar. Att tejpa foten, att sänka sadeln, att trampa annorlunda. Men det var inte ens aktuellt att testa eftersom att det tydligen "inte var roligt längre".
Jag förstår om man inte vill göra saker man inte tycker är roliga. Men skriv det då, nästa gång, innan ni drar med er okända människor på era resor. Jag trodde att om man skulle göra en sådan här grej så skulle man verkligen vilja det och verkligen vilja fullfölja det, eftersom att det är en utmaning som kräver något utöver det vanliga. Jag skulle aldrig ge upp på det sättet.
Jag tycker att det är oerhört själviskt att göra så. Jag vet att Sofie och Betty inte alls håller med mig, men det är så jag känner.
Nu är jag alltså ensam, och efter att ha smält den stora förändringen över dagen så känns det nu bra. Villkoren ändras lite, och om det nu går åt helvete så tänker jag faktiskt tillåta mig att åka hem eftersom att det här inte alls är en situation jag ens kunde föreställa att jag skulle hamna i när jag åkte iväg på den här resan. Jag hade föreställt mig skador, sjukdom, punkteringar och en massa andra saker men inte att bli lämnad ensam.
Nu har jag varit i Suffolk i alltför många dagar, så jag ser fram emot att cykla imorgon. God natt.
Oavsett om du cyklar 1 mil...10 mil...eller 100 mil så beundrar jag din styrka att kunna cykla vidare genom orkaner,kalla nätter i tält, stöld av ALLA dina ägodelar mm..och nu svek. Du är outstanding!!!
Kramar som värmer över Atlanten från Karin
Tråkigt att cykelsällskapet åkt hem, men otroligt starkt av dig att fortsätta. All heder och styrka till dig. Kör lugnt ute på vägarna. Längtar redan efter nästa inlägg.
Helt underbart att DU inte ger upp trots alla motgångar och så jäkla oballt att hoppa av sådär bara för att det inte e kul längre!!! Hoppas ALLT kommer gå DIN väg nu framöver Sarah! Kram
Hej Sara! Tråkigt att du har hamnat i den här situationen. Starkt av dig att fortsätta!
Jag önskar dig en fortsatt trevlig, spännande och upplevelserik resa :-)
Jag kommer fortsätta att följa dina strapatser på andra sidan Atlanten.
Take care!
Anders
Sarah, alla mil du trampar själv en fantastisk prestation. Du är så grym. Älskar dig!
Kram Mamma
Vi har verkligen ingen lust att ens kommentera detta men da alla far en bild av att vi ar dem "sjalviska" i denna situation sa ar det ju sa att det inte ens gick att fa nagon kontakt med dig nar man tog upp att vi kunde aka tag en bit for att inte forlora sa mycket tid da Sofie inte kunde cykla sa vem ar den "sjalviska" om vi nu ska anvanda det ordet. Vi har aven hela tiden innan vi akte sagt (sa tydligt som vi tyckt att det behovdes) att vi kommer att ta tag, flyg eller gora nagot helt annat ifall det blir sa att vi inte kan fortsatta, da denna resa skulle vara nagot riktigt kul och du holl med vilket vi tyckte var superbra! Och att satta dig i den har situationen ar inte kul, inget vi ville. VI ville inte att Sofies halsena skulle bli inflammerad eller att dina saker skulle bli stulna men det ar sant man inte kan ra for och vi kande att varfor kunde vi inte alla tre bara hitta pa nagot helt random da vi kanner att du ar en spontan och glad tjej som hackar pa. Men sen ar vi forstaende att du ar forbannad och ledsen pa oss men vi tycker iaf att det har varit riktigt kul hitills och allt vi varit med om sa vi hoppas att du far en superkul cykeltur ner till Orlando precis som vi haft trots alla problem!
Good Luck!
Du är så himla duktig Sarah. Helt otroligt bra. Nästa resa följer jag med! När du kommer hem skall vi ha fest. Önskar dig all lycka på vägen. Josef hälsar till dig. Kramar från en mycket stolt moster
Du är grym Sarah! Är så otroligt imponerad och stolt över dig som fortsätter resan. Säga vad man vill om avhopparna, alla är helt enkelt inte lika starka som du. Hade du varit ute efter att tågluffa hade du nog inte lagt en förmögenhet på en cykel.. Ge soloresandet en chans. Om det suger är det bara att komma hem och du har verkligen inte gett upp för det!! Vi saknar dig och hejar på dig :) PUSS!!
Jag har redan kommenterat erat blogginlagg, men jag kanner att jag maste fa en sak klarlagt. Jag forstar inte vad ni menar med att det inte gick att fa nagon kontakt med mig? Jag uttryckte mig klart och tydligt att jag inte sag nagon anledning att ta tag, flera ganger. Jag ansag att det inte fanns nagon anledning att ta tag eftersom att jag inte upplevde den tidspressen ni tydligen gjorde. Vi var ju tydligen oeniga om den saken, men val i Suffolk sa fanns det anda ingen mojlighet att ta varken buss eller tag nagonstans.
Sarah Sarah Sarah,vilken kämpe du är!
Jag var själv i en liknande situation när jag var ute och reste med en kompis i 10 veckor.Vi däremot var helt överens om resans syfte och att saker och ting händer men vi löser det tillsammans trots att vi ser saker på olika sätt.
Det är strongt av dig att fortsätta solo och du kommer märka att vad som än händer framöver så kommer du gå vinnande ur det hela.
Vi är ett helt kompani som sänder dig styrka på din resa.
Isabella
P.S Ursäkta för den långa kommentaren och känsloflödet :)
Precis! Du sa att du inte ville ta tag, precis som vi skrev. Du forstod nog aldrig att jag var skadad och att jag INTE ville cykla ut i odemarken med skadade fotter. Och jaa din pappa hade massa tips vilket ar bra... men tror du inte att jag redan innan forsokt cykla annorlunda och det inte hjalpt. Och ska jag da bara for att du vill cykla cykla for din skull? Nar det fanns risk for att det bara skulle bli varre. Ska man inte da tillsammans gora det som ar bast for gruppen, vilket i det har fallet kanske hade varit att ta tag till en storre storstad som lag pa kartan. Sen kan man ju tycka att varfor gjorde vi inte det och sa skulle du mott upp oss. Men helt arligt sa trottnar man pa din tjurighet efter en hel vecka! Man maste kunna ge och ta.
Jag förstår inte riktigt. Jag skulle aldrig tvinga dig att cykla om du inte hade velat det. Jag såg bara inte vitsen med att ta tåg några mil, det är liksom allt. Jag hade gärna kunnat vänta lite längre med att börja cykla.
Min tjurighet i en vecka? Det låter väldigt överdrivet. Jag var inte på mitt bästa humör i tre dagar, men det beror på att ni behandlade mig som luft.
Snälla, kommentera inte mer här. Orkar inte. Vi har olika åsikter, och nu vet vi det.
Två har tagit förnuftet till fånga ser jag. Ännu mer korkat att fortsätta ensam, att anhöriga kan uppmuntra detta är skrämmande!
Det finns vissa saker man MÅSTE göra!
Man ska alltid veta dagens mål där man kan övernatta SÄKERT, man ska ALLTID var 99,99% säker på att hinna dit under dagen med god marginal. Man ska ha en realistisk plan och förberda sig in i minsta detalj. Man ska ta råd och lyssna på de som vet, inte tro att man är bäst och vet allt.
Allt detta har ignorerats, det kan inte gå annat än åt h-e. Synd att Ni inte lyssnat på de som vet och gett råd! Hoppas det inte blir värre!
Orolig. Är du helt jävla efterbliven eller? Hur fan kan du vara så jävla rädd för samhället? Vadå hoppas det inte blir värre? Så du menar att det är en dålig resa? Kan inte beskriva med ord hur arg och frustrerad man blir på människor som dig. Och vadå hur annhöriga kan uppmuntra detta är skrämmande? Hade det varit konstigt att cykla från Luleå till Malmö? Nej det tycker du antagligen inte. Men då kan ju du Herr Smartass förklara för mig vad skillnaden är på att cykla i USA. Syftar på säkerhets skillnader nu. Men du har bara en jävla massa fördommar! Våga gå ut ur din otroligt tråkiga bubbla! Nu har jag fördommar om dig o ditt liv men fan är det så jävla konstigt när du skriver ett sånt här inlägg.
Sarah keep it up, du är världens bästa syster! :D <3
Oroad, lägg av. Jag har hållt på med det här i en månad nu, jag vet vad jag måste göra. "Hoppas att det inte blir värre"? Det har varit en fantastisk resa hittills, trots motgångar. Jag hade inte räknat med att det skulle gå som på räls hela tiden, det hade varit orealistiskt, men alla motgångar gör mig bara starkare. Jag tror faktiskt att jag i den här situationen vet bättre hur jag ska gå tillväga än vad du gör.
Alla andra, tack för alla kommentarer och allt stöd, det värmer verkligen!
Hej gumman!
Tycker att du helt otroligt cool och stark, skit i vad alla andra säger! Folk som "orolig" borde ta sig ut i världen och själv se hur det egentligen är, inte bara kommentera massa strunt på någons blogg. Jag tror verkligen att du fixar det trots att du e ensam, du e stark som få är! Massa pussar och kramar till dig hjärtat!
